sueet

Har varit förkyld lite för länge nu och är riktigt trött på det. Idag är jag dessutom väldigt täppt och har värre huvudvärk än någon av dagarna innan.

Väckte Ahmed tidigt imorse för han skulle fixa visum till mig och Yasmine, inresevisumet räcker bara i en månad. Sist jag var här betalade jag 600 egyptiska pund för oss båda för visum som skulle räcka i ett år. När jag landade nu i januari säger de att det gått ut iom att jag lämnat landet. Missförstånd alltså om att jag skulle ha re-entry visa och inte fick.
Ahmed lyckades få det billigare den här gången, men de va allt, jag tycker inte vi skulle behövt betala alls.

Dessutom är det problem med Jennys resa hit nu också eller rättare sagt på hemvägen. Flyget mellan luxor och kairo har ställts in och de har gett henne en flygtid 20 timmar tidigare. Ska hon alltså spendera 20 timmar själv i kairo?.De försöker lösa det nu, hoppas allt blir bra.
Efter alla resor jag har gjort till egypten vet jag att allt löser sig tillslut, men det är inte alltid en trevlig lösning.

Trötta pappa på morgonen med snuttan



Har änligen fått upp både tavla och vägglampor, men fattar inte varför allt måste sitta så högt, eluttagen satt ju där redan och tavlan e Ahmeds fel, tv:n sitter alldeles för högt den med.








En glad liten tjej som tycker om att klappa händerna



Bortskämd med klubba i mun, men vad hon tycker det e roligt. Det tycker inte jag, hon blir något kladdig, den på bilden är från hennes pappa och så idag gick hennes farbror iväg med henne sen kom de tillbaka med en till klubba i mun. Tack!!!!

I början tyckte jag att det var jättebra at bo nära familjen för att när Ahmed var borta så hade jag dem att sitta med osv. Det är fortfarande tur att vi bor i samma hus iom att Ahmed jobbar som han gör, skulle jag inte ha dem tror jag inte att jag skulle klara av att bo här iom att jag inte har några andra att umgås med.

Hur som helst så är det så mycket som irriterar när man bor så nära inpå och speciellt med deras barnbarn också. Ahmed har haft mycket att göra sista tiden så han har kommit hem sent, idag kom han hem i hyfsat tid och jag hade accepterat vetskapen om att han inatt ska hämta sin bror som kommer från armén klockan 2.
När vi sitter ner och kollar på film tillsammans, söver om Yasmine och har några timmar kvar innan jag måste sova så skriker de där nerifrån att han ska skjussa hem sin syster som har varit gift i 2 månader, men bott här i två veckor nu, då är det inte ok längre iom att pappan som är ägare till bilen sitter där nere plus att hennes man har egen bil.

Vad gör pappan egentligen, jobbar och tjänar ihop familjens inkomst, men där tar det stopp i rollen som familjens överhuvud. Så fort det är någonting, familjerelaterat eller vad som helst så skriks det på Ahmed. Som förra gången jag var här och ungarna vägrar gå till skolan, då ropar mamman på honom därnerifrån.
Hallå vi har en egen bebis som kommer vakna inom nån timme eller så och vad ska han göra hota dem at gå till skolan eller vad.

Det är ju så här, alla lägger sig i, familj och släktingar ifall det är något problem, men jag är inte van vid det här och det var ju inte som att han var glad at gå iväg för att köra hem henne nu, hon hadeju åtmintone kunnat sagt det lite tidigare. Ja et är bara 5-10 kinuter med bil, men det här är egypten, ingenting tar minder än en timme.

Nu tänker jag gå å lägga mig, men snart kommer ett blogginlägg med överskriften svärmödrar för jag börjar ogilla min mer och mer. Inte så att jag skulle börja hata för de känns som min familj och då accepterar man ju varandras olikheter och sämre sidor, men hennes beteénde irriterar en hel del.

Det låter skönare än var det var, Yasmine blir uttråkad i vagnen och svårt att hålla undane så att hon inte får sol i ögonen, men annars var det skönt att få svettas lite.
Varför är du så röd frågade Fatma när jag kom tillbaka.

Fick höra att baren såg ful ut så jag lägger upp ett nytt foto i hopp om att det ser bättre ut.

Jag måste ut och handla kläder, måste helt enkelt inse att vikten inte bara kommer rinna bort av sig själv och att jag behöver utöka garderoben lite.

Det är ett år sedan jag fick på mig mina jeans och då var det gravidmagen som tog emot, nu får jag dem knappt över rumpan, men jag tänker inte köpa jeans här utan jag vill hitta längre klänningar eller kjolar.

Problemet är inte bara att jag är trött på att känna mig begränsad att bara sätta på mig det som passar istället för att kunna välja bland hela min underbara garderob(saknar mina kläder :( )utan också för att jag följer med famijen och hälsar på hos människor och då passar inte mina korta trikåkjolar från HM.
Visste det är ok iom att jag har 100% bomullsleggins under och går jag ut för att sitta på restaurang eller café eller bara gå ut för att shoppa tex så det inga problem. Det jobbiga är att alla hem här har rätt höga soffor och inga bord framför vilket gör att man känner sig rätt blottad med kort kjol, dessutom kan det bli problem om man blir bjuden på mat iom att det sker sittandes på golvet. 

I bilen hem från west bank idag sa jag till familjen att när jag får mina pengar lämnar jag Yasmine hos dem och ger mig ut på shopping tur (usch det blir lite pengar nästa månad iom att Jenny kommer också), men det kommer det vara värt :)

skrek jag nyss till några killar på gatan som gapade för mycket. Haha snacka om surkärring, men det hörs så tydligt och jag hör inte tv:n när det är för mycket liv där ute. När jag öppnade fönstret såg jag att det var några släktingar och kompisar till Mahmoud(Ahmeds bror) så hoppas de tog det som skämt, vilket det var, men med allvarlig underton. Hur som helst så blev det tyst :)

Här är vagnen jag köpte, lätt och enkel att fälla ihop vilket är nödvändigt i den här staden.




Mmmm fatir, några gånger i månaden går Ahmeds mamma upp på taket på morgonen och bakar bröd som de använder dagligen till maten, men alltför sällan bakar hon brödet nedan. Vilket iförsig e tur för annars skulle jag äta upp mig ordentligt på det.




Baren har inte torkat helt och man ser ju inte skillnaden iom att jag inte har något foto av hur ful den var innan, men det känns väldigt fräscht att komma in nu.




Världens gulligaste busunge

I över två dagar, irriterande när det händer.
Känner mig uttråkad som vanligt, ska bli skönt när Jenny kommer, då går vi ut varje dag och stannar man inne nån dag så har man någon att prata med i alla fall.

Har äntligen köpt vagn till Yasmine så jag borde ut på promenad varje dag, men så har det inte blivit, får ta i tu med det imorrn.

Igår var det alla hjärtans dag och hade hoppats på att Ahmed och jag skulle hitta på något, nej istället satt jag på taket med systrarna och grillade korv medans han hjälpte arbetarna nere i lägenheten att göra en makeover på baren och visst det blev jättefint, men......

*jag hade på morgonen försökt förklara en gång för alla att jagm åste komma i säng på kvällen så jag kan ta hand om Yasmine på morgonen då han går till jobbet.

*de började inte arbeta på baren försän klockan 7

*blev klara klockan 11 och då var rummet dränkt i damm och betongsmulor

*Ahmed spenderade natten med att städa, blev klar klockan 3 tror jag

allt det här hade varit ok om det hade varit än annan dag då jag inte förväntat mig att han skulle ta med mig ut och äta eller ta en drink och om jag hade fått veta det i förväg.

Imorrn kommer bilder på både baren och vagnen, men just nu har batteriet på min kamera dött.

Satt å skrev ett långt inlägg om hur konstigt och tråkigt jag tyckte det var att varken familjen eller alla ute på gatorna inte reagerar mer över Mubaraks avgång. Mitt i kom Ahmed hem å fråga om jag ville ut med bilen för att åka och handla och kolla runt lite. Väl inne i luxor så ser jag att inte ens där så ser man ett enda tecken på att landet blivit av med sin hatade diktator sen 30 år tillbaka. Jag som tom fick gråten i halsen när jag såg nyheterna, jaja hoppas kairo borna njuter av segern inatt.

Ja jag menar mig själv. Välkänt i min familj är att jag blir extremt irriterad när man låter på ett visst sätt när man äter. Det handlar inte bara om att smaska eller tugga med öppen mun, det som irriterar mest är ljudet som kommer om man smakar av maten extra mycket.
Sitter man och pratar eller tittar på tv samtidigt eller om man är flera tänker jag oftast inte på det, men är det tyst och man är endast två stycken kan jag tappa humöret tom, det har mamma tyvärr har fått uppleva för många gånger och nu är det Ahmeds tur.
Han har alltid ätit för snabbt och jag har kommenterat det förut, men nu tycker jag han låter extremt. Man borde ju kunna söka hjälp för det här, tycker ju synd om just mamma och ahmed som helt plötsligt får en utskällning av mig för att de äter mat. Dessutom har jag och Jenny haft tusen disskutioner om det här, hon känner likadant ibland, men när vi kollar på film, bara hon och jag och det är tyst runt omkring och hon måste ha sina chips, så är det samma sak hahahaha.

Hur som helst så är det konstigt att det börjar krypa i kroppen så extremt för nånting så lite.

där tänker jag inte sova över igen. Fint rum, mjuk säng, men så klockan 5 sätter moskén igång. Den ligger precis över gatan så det ekar i rummet. Måste hållit på en timme, fast det kändes som tre timmar. De sista minuterna(trodde jag) blir ljudet dubbel så högt och Yasmine sätter sig upp gråtandes i sängen, hon somnade visserligen om direkt, men jag blev förbannad. Sen efter 5 minuters paus då jag tror att det är över och försöker somna om jag med så fortsätter dem, det kröp ordentligt i kroppen på mig tills det till slut va över och jag kunde somna om. Vems idé´var det att sätta högtalare uttåt??????   






                                                      

Så här blev väggdekorationen i sovrummet, knepig att få upp, men det blev bra tillslut.

Har äntligen varit hemifrån idag, hälsat på släktingar på andra sidan nilen. Blir direkt på bättre humör bara man får komma ut lite, men ändå skönt att känna äntligen hema när man e tillbaks.

Luxor ser helt vanligt ut, såg tom några turister idag så nu vill jag ut å handla, vill ha en sittvagn till Yasmine så jag kan ta promenader, orkade inte ta med min vagn tillbaka hit, alldeles för stor å klumpig för de här gatorna.

Sen jag kom hit har jag fått höra att jag klär Yasmine för kallt och sen idag iom att vill skulle över nilen blev jag påmind att klä henne varmt. Jag hatar att bli tillsagd självklara saker eller något som inte stämmer. Det är samma med jobbet, har inga problem att ta direktioner, men blir jag tillsagd att göra något som jag redan vet ska göras irriteras jag väldigt lätt.
Vi kommer från sverige, jag vet hur hon ska kläs för att inte frysa, plus att det är inte så kallt, 25 grader på dagen. I de här betong husen kan det kännas kyligt innan solen har värmt upp, men inte så man behöver tre dubbla lager. Det är klart att det känns kallare för dem än för mig kanske, men jag kan ändå klä min bebis.

Imorrn ska vi till Yasmines faster och sova över, hon känner sig ensam skulle jag tro. Från att bo hemma med 5 syskon och alla grannar runt omkring till att flytta ihop med sin man och sitta ensam hela dagarna. Hon har med jäman mellanrum kommit hem och spenderat nästan hela veckor här utan att åka hem emellan och då är det bara 10 minuter ifrån med bil.
En rolig sak, hon e gravid och när hon var här sist satte hon sig mittemot Yasmine med en skål med socker och menar att om hon både tittar på Yasmine och äter socker samtidigt så kommer hennes barn bli lika söt som mitt :)

Jag har inte gjort mycket den sista veckan förutom att följa nyheterna på tv. I kairo är det kaos, men här i luxor har det varit lugnt, folk har tydligen samlats på gatorna och enligt nyheterna har det plundrats i konungarnas dal, men inget mer än det. Jag bor ju dessutom i utkanterna av staden så jag har inte märkt någonting förens igår då vi var till Ahmeds syster, folk har satt upp vägspärrar för att skydda sina hemområden(inte för att jag tror att det behövs) och sen mitt i luxor finns fortfarande två pansarvagnar.

Dessutom var det ju väldigt tomt på gatorna jämfört med normalt, men det är ändå en hel del olika slags affärer som har öppet.

Ena sidan är jag glad över att människor har tagit saken i egna händer för att få förändring, men efter idag när helt plötsligt för-demonstranter dyker upp och stökar till ännu en gång börjar det kännas hopplöst. Jag vill kunna gå ut som vanligt och framförallt vill jag att Jenny ska kunna boka sin biljett hit.