Gaaaaaah
I början tyckte jag att det var jättebra at bo nära familjen för att när Ahmed var borta så hade jag dem att sitta med osv. Det är fortfarande tur att vi bor i samma hus iom att Ahmed jobbar som han gör, skulle jag inte ha dem tror jag inte att jag skulle klara av att bo här iom att jag inte har några andra att umgås med.
Hur som helst så är det så mycket som irriterar när man bor så nära inpå och speciellt med deras barnbarn också. Ahmed har haft mycket att göra sista tiden så han har kommit hem sent, idag kom han hem i hyfsat tid och jag hade accepterat vetskapen om att han inatt ska hämta sin bror som kommer från armén klockan 2.
När vi sitter ner och kollar på film tillsammans, söver om Yasmine och har några timmar kvar innan jag måste sova så skriker de där nerifrån att han ska skjussa hem sin syster som har varit gift i 2 månader, men bott här i två veckor nu, då är det inte ok längre iom att pappan som är ägare till bilen sitter där nere plus att hennes man har egen bil.
Vad gör pappan egentligen, jobbar och tjänar ihop familjens inkomst, men där tar det stopp i rollen som familjens överhuvud. Så fort det är någonting, familjerelaterat eller vad som helst så skriks det på Ahmed. Som förra gången jag var här och ungarna vägrar gå till skolan, då ropar mamman på honom därnerifrån.
Hallå vi har en egen bebis som kommer vakna inom nån timme eller så och vad ska han göra hota dem at gå till skolan eller vad.
Det är ju så här, alla lägger sig i, familj och släktingar ifall det är något problem, men jag är inte van vid det här och det var ju inte som att han var glad at gå iväg för att köra hem henne nu, hon hadeju åtmintone kunnat sagt det lite tidigare. Ja et är bara 5-10 kinuter med bil, men det här är egypten, ingenting tar minder än en timme.
Nu tänker jag gå å lägga mig, men snart kommer ett blogginlägg med överskriften svärmödrar för jag börjar ogilla min mer och mer. Inte så att jag skulle börja hata för de känns som min familj och då accepterar man ju varandras olikheter och sämre sidor, men hennes beteénde irriterar en hel del.
Hur som helst så är det så mycket som irriterar när man bor så nära inpå och speciellt med deras barnbarn också. Ahmed har haft mycket att göra sista tiden så han har kommit hem sent, idag kom han hem i hyfsat tid och jag hade accepterat vetskapen om att han inatt ska hämta sin bror som kommer från armén klockan 2.
När vi sitter ner och kollar på film tillsammans, söver om Yasmine och har några timmar kvar innan jag måste sova så skriker de där nerifrån att han ska skjussa hem sin syster som har varit gift i 2 månader, men bott här i två veckor nu, då är det inte ok längre iom att pappan som är ägare till bilen sitter där nere plus att hennes man har egen bil.
Vad gör pappan egentligen, jobbar och tjänar ihop familjens inkomst, men där tar det stopp i rollen som familjens överhuvud. Så fort det är någonting, familjerelaterat eller vad som helst så skriks det på Ahmed. Som förra gången jag var här och ungarna vägrar gå till skolan, då ropar mamman på honom därnerifrån.
Hallå vi har en egen bebis som kommer vakna inom nån timme eller så och vad ska han göra hota dem at gå till skolan eller vad.
Det är ju så här, alla lägger sig i, familj och släktingar ifall det är något problem, men jag är inte van vid det här och det var ju inte som att han var glad at gå iväg för att köra hem henne nu, hon hadeju åtmintone kunnat sagt det lite tidigare. Ja et är bara 5-10 kinuter med bil, men det här är egypten, ingenting tar minder än en timme.
Nu tänker jag gå å lägga mig, men snart kommer ett blogginlägg med överskriften svärmödrar för jag börjar ogilla min mer och mer. Inte så att jag skulle börja hata för de känns som min familj och då accepterar man ju varandras olikheter och sämre sidor, men hennes beteénde irriterar en hel del.
Kommentarer
Trackback
