sueet

Vi gick iväg idag med Ahmeds mamma och systrarna, Jenny funderade påvägen om hon skulle be henne att ta bort mustachen också eller om hon skulle strunta i det.

När hon sitter i stolen frågar de om hon vill ta bort håret i ansiktet, jag förklarar att inte allt utan bara det på överläppen och går fram och pekar på Jenny att hon har mörka hår där. Tjejen svarar att nej hon tänker inte ta allt hår.

Efter ögonbrynen är fixade börjar hon tråda på kinden och tar hela ansiktet ändå, Jenny kommenterar då och då att det var inte skönt och att om hon klarade det där var det inga problem med att skaffa tatuering senare som hon planerar. Visst hon blev len i ansiktet, men jag har inga mörka hår och känner inget behov att bli av med de ljusa jag har heller. Så när hon börjar på kinden på mig säger jagnej, hon säger ok, men bara lite, jag säger nej, hon säger bara lite igen så jag tänker ok ta bort där det är som mest bara. Sen när hon börjar och det svider som in i helvete säger jag nej igen. Jag borde ha rest på mig och gått, men av någon anöedning satt jag igenom hela pinan, usch det gör jag inte om.

Antingen har jag väldigt känslig hy eller så är min smärttröskel lika med noll. Förda barn var ok, men jag tänker tex aldrig göra det planerat utan bedövning.